Positiv trötthet i kubik
I helgen hade jag min allra första vernissage. Har fortfarande inte riktigt hämtat mig. Men det är som sagt en positiv trötthet. Jag är oerhört tacksam över att jag redan i somras visade några av mina tavlor i Skärhamn. Tack vare det var inte allt helt nytt. Jag hade ex fått chans att vänja mig vid att andra människor betraktar mina målningar och upplevde det också positivt .Skriver om detta i min blogg Delade upplevelser Men i Skärhamn var jag inte ensam och vi hade heller inte någon vernissage.
Mycket förberedelser
En vernissage är så mycket mer än tavlor. Marknadsföring, hyra av möbler , beställning av mat och dryck m.m. Eftersom jag också fyllde år denna helg så gjorde jag lite extra av allt. Så sammantaget blev det mycket men såå roligt!
Att hänga tavlor
På utställningen i Skärhamn sålde jag 75% av alla tavlor och var därför lite orolig över hur jag skulle kunna fylla Galleri Wadman. En mycket större lokal. Men lyckades måla några större målningar så det blev till slut tillräckligt med material. Fick se´n hjälp med hängningen av min yngsta dotter. Hon är fenomenal på att se hur varje tavla skall hänga för att komma till sin rätt. Samt vad som eventuellt skall ändras för att helheten skall blir bra.
Många nya hem
Även denna gång sålde jag mycket. Många tavlor fick ett nytt hem. Det känns så bra. Jag målar för att det är roligt och för att jag gillar den kreativa processen. Och så ibland är det något i målningen som talar till en annan människa. För mig känns det som att det verkligen blir ett positivt flöde av mitt måleriande.
