Två vanliga frågor
Hur gick det för dig? Blev det något? Det var två frågor min man ställde till mig när jag tog upp mitt måleri för några år sedan. Även om jag förstod att det var i all välmening och av intresse så gjorde det inte saken lättare för mig. Jag förde vid den tiden en ständig dialog med mig själv att jag målar för att det är kul och inte för att det skall bli en fin tavla. Det måste alltså inte bli något. Att ha alltför höga förväntningar på mig själv och på ett resultat skulle, förstod jag, inte stötta mig i min skapande process.
Men har man som jag varit egenföretagare under många år så är ett resultat viktigt. Att bara stå och måla utan att det måste bli något var inte så lätt. Å andra sidan var det ju en av anledningarna till att jag ville börja måla. Att bara göra något för att det är kul utan att det måste bli något.
Det måste inte bli något
Så jag målade och sen målade jag över. Min man lärde sig så småningom att inte ställa frågan om det blev något. Jag hade förklarat så många gånger att det faktiskt inte måste bli något. Att han till slut tystnade 😊 Alla de gånger jag förklarat syftet med varför jag målar till honom hjälpte mig själv att så småningom att släppa förväntningarna. Jag köpte till och med en mycket billig dunk med vit takfärg som jag målade över mina skapelser med. Det kunde bli många lager.
Vem målar jag för?
Frågan är vad som är viktigast? Är det själva processen, att skapa, eller resultatet? En färdig tavla.
Är resan en del av syftet och värdet eller är det först slutet, den färdiga tavlan, som har ett värde?
Med tiden gick det allt bättre att bara vara i den skapande leken utan några större förväntningar på resultat. Men samtidigt så går det ju inte komma ifrån att när det blir något som ser hyfsat bra ut så ger det en skön känsla. För det är måste det erkännas frustrerande om inget någonsin blir ok. För mig gäller det att finna balansen mellan den skapande och till stora delar kravlösa processen och ett färdigt resultat.
