Varför började jag?

Skiften i Livet

Jag har haft förmånen att hela mitt yrkesliv kunnat jobba med saker som intresserat och utvecklat mig. I takt med att jag för några år sedan började trappa ned och inte jobba riktigt lika mycket som jag oftast gjort sökte jag ett nytt sätt att uttrycka mig på.
Det finns ett välkänt begrepp ”Mitt i livet kris”. Det brukar oftast inträffa några år före, alternativt efter 40 år. Vid den åldern börjar man kunna betrakta livet i backspegeln. Och ställa sig frågor som ”Var det så här det skulle bli?” ”Vill jag alltid ha det så här?” ”Vad vill jag göra egentligen?”. Dvs det handlar om att göra ett ”halvårsbokslut” över sitt liv. I mitt arbete som coach har jag mött många människor just i det skedet i livet. Att närma sig pensionsåldern är ett annat skifte. Skillnaden är att nu är det inte frågan om ”Mitt i livet” längre. Tidsspannet bakåt är så mycket större än framåt.

Att uttrycka sig

Varför började jagDet leder också till att flera av de frågor man ställer sig är av mer existentiell art. En större medvetenhet om att livet faktiskt kommer att ta slut. Utöver reflekterande frågor började jag att minnas personer, platser och händelser som jag inte tänkt på på länge. Det kunde handla om barndomsminnen likaväl som minnen senare i livet. Inte alltid konkreta minnen utan minst lika ofta stämningar och känslor. Kanske har detta att göra med att när tempot i livet går ned och stressen inte är lika hög så finns det utrymme för andra dimensioner. Oavsett så ledde allt detta mig till ett starkt behov av att finna ett nytt sätt att uttrycka mig på.
Så småningom fann jag att måleriet passade mig utmärkt. Minns också att det gav mig så mycket när jag i tonåren och åren efter gymnasiet både målade tavlor och sydde textila applikationer.

Att bara vara

En annan minst lika viktig intention med mitt måleri var att nå en bättre balans mellan höger och vänster hjärnhalva. Nu är ju inte funktionerna mellan de olika halvorna så olika som man länge trott. Men det är en fin metafor för min längtan om att inte behöva tänka så mycket utan bara vara. Ett annat sätt att formulera det på är att jag ville få kontakt med andra delar av mig själv och uttrycka mig på ett annat sätt än jag gjort under många år.

Helena Wennerhill - Mentorcoaching

Helena Wennerhill

På Bloggen kommer du att kunna ta del av mina reflektioner kring mitt måleri och den skapande processen. Ibland med koppling också till coaching.

Läsarkommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *