Reflektioner efter utställning
Så har jag haft min 3:e utställning. Ett nytt galleri. Charmigt men mindre och äldre. I en ny omgivning, utanför centrum. Besökare som främst var i närheten för att promenera och ta en fika. Allt mycket annorlunda jmfr med mina två tidigare utställningar. Men som det så klokt oftast sägs så finns det alltid något att lära sig av varje erfarenhet.
Handlar inte ”bara” om att sälja
Jämfört med mina två tidigare utställningar var det dels inte så många besökare dels heller inte lika många sålda tavlor. Det är då så lätt att gripas av självkritik och medömkan. Att det jag gör inte är tillräckligt intressant eller bra. Men en utställning är så mycket mer än att ”bara” sälja tavlor. Det insåg jag redan vid min allra första utställning förra året i Skärhamn. Det handlar också om mötet med besökarna. Att få höra deras upplevelser av mina tavlor. Under den sista utställningsdagen hade jag flera helt underbara dialoger där jag fick ta del av för mig helt nya associationer kopplade till mina tavlor. Det är en aspekt av att ställa ut konst jag själv inte alls reflekterar över tidigare. Skrev en blogg om det förra året Delade upplevelser
Att nå ut
Så även om folk inte köper en tavla är det en värdefullt återkoppling för mig att få höra vad/vilka verk man fastnar för. Fick sålt en skulptur som jag egentligen inte alls planerat att ha med till försäljning. Den skulle enbart stå och väcka intresse i skyltfönstret. Den gick allra första dagen. En annan tror jag värdefull aspekt med ha utställningar är också att du visar att du är aktiv som konstnär. Så även om det är mycket jobb både före, under och efter så är det ett sätt att nå ut med sin konst och låta andra människor få ta del av den.
