Vårtecken
Vårsalongen på Liljevalchs är ett säkert vårtecken. Pga av pandemin är det dock två år sedan sist. Eftersom jag var i Stockholm under veckan hade jag möjlighet att besöka Liljevalchs och Vårsalongen. Blev glatt överraskad. Tyckte årets utställning höll en ovanlig både bredd och kvalitet. Fann flera verk jag fastnade för. Och flera lite roliga angreppssätt. Som konstnären (kommer tyvärr inte ihåg namnet) som snickrat ihop flera båtar och sedan låtit de ligga antingen i vatten eller fritt i naturen. Efter några år var verken klara. Allt hade slitits och åldrats och fått en vacker patina. Då jag alltid dras till slitna ytor, fasader och murar så drogs jag naturligtvis också till dessa båtar. Vackra på ett fascinerande sätt.
”Sannolikheter”
På Liljevalchs pågår samtidigt också en annan utställning. ”Sannolikheter” med Harald Lyth. Den utställningen var för mig höjdpunkten på vistelsen. Harald Lyth är professor, målare och grafiker.Född i Göteborg 1937 men sedan länge verksam i Stockholm. Bilden här i bloggen är en detalj av en målning han gjort. Utställningen på Liljevalchs är hans största hittills. Och det var verkligen många verk som fyllde rummen. De flesta stora, riktigt stora. Jag blev helt tagen. Lite som den gången när jag som ung kom till Paris och såg Monets stora näckrostavlor för första gången.
Inre bilder
Lyths tavlor är så finstämda och uttrycker en stor lyhördhet. Där finns ett lugn och stillhet samtidigt som där också finns både rörelse och energi. Ljuset finns med liksom mörka partier. På en film kunde jag sedan höra Lyth beskriva sitt konstnärskap. Han har duken liggande på golvet och jobbar mycket med rinnande färger. Bygger lager på lager och får på så sätt fram ett djup. Han beskrev också den personliga processen i sitt skapande. Vanligtvis säger han ser vi det som att konst är en abstraktion av verkligheten. På konstskolor får man ofta måla stilleben och det gäller sen att göra bilden mer och mer abstrakt. Men han ser det som att de bilder han skapar inte kommer utifrån utan snarare inifrån. Han har en inre bild och känsla som han vill gestalta och uttrycka. Jag känner så mycket igen mig in den beskrivningen. Lyth finner också att måleriet och musiken ligger mycket nära varandra. Det kan jag instämma i. Hans tavlor är lika stämningsfulla som många musikstycken.
