Har alltid fascinerats av de mönster och strukturer som finns i naturen. Som lava på stenar. Bark på träd. Stenformationer. Men också gamla slitna väggar och murar.
Gammal skönhet
För några år sedan gjorde jag en resa till Georgien. Ett land som var bland de första att kristnas. Vi besökte bl.a. ett gammalt kloster med en kyrka vackert belägen på en kulle. I kyrkan fanns många gamla väggmålningar. Vissa mer välbehållna än andra. Man hade nu börjat att varsamt restaurera dessa medeltida målningar. Och få fram de ursprungliga målningarna. Och visst var det fint att se hur det en gång har sätt ut. Men samtidigt är de gamla och nästan helt bortflagade målningarna så vackra. Så jag får erkänna att jag mer beundrade de väggar som ännu inte blivit restaurerade. Som exempelvis denna målning. Färgerna är så milda och harmonierar med varandra. Rent krasst är det säkert så att de har bleknat med åren. Men ändå. Det går också om man anstränger sig att skönja vissa figurer. Men för mig är det inte alls nödvändigt att försöka se vad som en gång funnits där. Bilden är helt enkelt vacker i sig. Precis som den är.
Abstrakt måleri
En bild eller en tavla blir ju egentligen till först när någon betraktar den. Samma bild kan uppfattas helt olika av olika betraktare. En betraktare till en abstrakt
tavla blir, anser jag, mer delaktig i att skapa bilden. Då det ges större utrymmer till fria fantasier och tolkningar. Självklart är det så att betraktaren också vid mer föreställande konst utgör en viktig del i mötet. Men jag hävdar att det blir på ett annat sätt vid abstrakt konst.
En abstrakt bild som inte har ett klart och tydligt motiv kan på ett annat sätt tala direkt till stämningar och känslor. Även skönhet. Och för mig när jag betraktar
denna väggmålning från tidig medeltid så utgör också åldern en del av skönheten. Samtidigt som jag tar in målningen så vet jag att den har funnit där i över 1000 år.